Swedish text below:
Karl Patric Näsmans svit ’In Praise of Shadows’ består av verk sammansatta av tyger; funna och bearbetade fragment har förts ihop på nya sätt, i olika lager. Det indigoblå dominerar och flera av textilerna har han hittat på andra platser än i Sverige, som i Japan till exempel. Stänktekniken som Näsman ständigt återkommer till i sitt konstnärskap, har återanvänts här och var på en del av textilerna, andra har färgats och sargats. Tygernas ömtålighet kan plötsligt kontrasteras mot helt andra, hårda material som fogats in i kompositionerna. Näsman griper in i sjokens sammansättning och driver processens slutgiltighet framför sig, repar och river upp kravet på färdigställande.
När jag följer Karl Patric Näsmans konstnärskap bakåt i tid slås jag av hur han på samma gång både genomborrar och värnar om verken i sin konstnärliga process. Begäret till konsten och en misstänksamhet mot synen på konst verkar hos honom tätt sammanblandade. Han skapar sina verk genom att arbeta konkret med kolliderande synsätt, vilka han abstraherar genom en rad konceptuella tillvägagångsätt.
Hans uttryck varierar, men i arbetet med kopiering av redan befintliga verk avtäcker han maktrelaterade förskjutningar i förväntningarna på konst. Såväl samtida som historiska övertygelser synas. Ömheten i hans konstnärskap går hand i hand med en viss grymhet. Han gör till sitt det som kanske inte är hans.
Den appropriering och kopiering som Näsman genom sitt konstnärskap använt som strategi, som motrytm, skulle kunna tolkas som cynism.
Men som metod hos Näsman är upprepningen hoppfullt framåtriktad, hans omtagningar avtäcker fetischiseringen av konstnärskap.
Det finns en ihärdig uppriktighet i processen som strävar efter att utvidga förståelsen av sant och falskt, bra och dåligt, förflutet och nu.
Utdrag av text skriven av Emma Warg, poet och konstskribent.
KARL PATRIC NÄSMAN ARCHIVE 